Kultur och utbildning håller kontinuerlig kontakt med kommuner, kulturarbetare och projekt inom kulturområdet.
I veckan har vi besökt Kultur och natur-projektet vid äldreboenden i Haparanda och Överkalix. Det är ett av de 26 projekt som pågått under 2006 och 2007 i landstingets satsning Kultur och hälsa.
Kultur och natur-projektet drivs i samarbete med Studiefrämjandet, och är ett av sex projekt som vi fått s.k stimulansmedel till från Socialstyrelsen. Projektet fortsätter under 2008. Men hur det blir därefter med finansieringen är ovisst.
Vi träffade enhetscheferna vid äldreboenden i Haparanda, tillsammans med Juhani Härkönen från Studiefrämjandet. Han presenterade planer för en fortsatt verksamhet med kultur i vården. Juhani talar sig varm för att kulturaktiviteterna skall fortsätta, och det råder ingen tvekan om att personalen är med på noterna.
De ser Lena Putila som en omistlig resurs och ett nytt verktyg som tillför värde i organisationen.
- Leena Putila gör ett helt enastående jobb, och hon behövs. Det är den samlade synen på projektnyttan.
- Även de som vandrar mycket blir lugna och sitter stilla medan Leena är här, säger någon och berättar att när Leena gjort ett avbrott i verksamheten, har de boende oroligt frågat om hon inte snart kommer tillbaka.
- Egentligen är det småpengar
Idag finansieras vardera projektet, Haparanda och Överkalix, med stimulansmedel 70 000 kr, Studiefrämjandets egna insats
37 000 samt anställningsstöd för pedagogerna Leena Putila i Haparanda och Ingrid Larsson i Överkalix.
- Det är ju egentligen småpengar, med tanke på vad man får ut i stimulans av våra äldre, utbrister Juhani, och får medhåll av enhetscheferna som försäkrar att de gärna ser att verksamheten kan permanentas.
Juhani Härkönen och Leena Putila, Studiefrämjandet

På Älvgården finns 36 boende, många av dem med demenssjukdom.
I Haparanda når man strax under 100 vårdtagare med kulturaktiviteter en gång per vecka. 36 av dessa finns på ett boende som drivs av Carema AB där chefen, Sanna Kallijärvi, är lika entusiastisk som de övriga enhetscheferna:
- Hos oss finns många demenssjuka, och varje gång man ser en gnista tändas i dem när Leena är här, är en belöning.
- Vi vet inte alltid hur mycket de uppfattar av omvärlden, men även hos dem kan en gnista tändas av kulturen.
Projektledare Kerstin Hamre, Kultur och utbildning, utbyter information med
Sanna Kallijärvi, på Älvgårdens äldreboende i Haparanda.

Vi sjunger på finska
När vi söker upp Leena Putila i det nybyggda äldreboendet, är hon i full färd med att dela ut sångtexter till de sex åldringar som vill fortsätta dagens aktivitet ännu en stund. Några har dragit sig tillbaka för att vila före middagen. Vi får naturligtvis hänga med på noterna. Det blir både gamla sånger på finska och den något modernare Man ska leva för varandra på svenska.
Vi samtalar lite med de boende om deras yrkesliv, hur de trivs på äldreboendet och med Leenas besök. Enigheten är total: Allt är så bra.
När Leena avslutar sitt pass, får deltagarna en kram och en klapp på kinden.
Vi följer Leena till en annan avdelning dit funktionshindrade med bland annat neurologiska skador kommer för aktiviteter. Här använder hon sig av dans och rörelse i sin aktivering av besökarna, som kommer hit frivilligt för en stunds stimulans och social samvaro.
Överkalix 2008-05-20
På Brännagården i Överkalix sitter en grupp och tittar på naturfotografier tillsammans med ledaren Ingrid Larsson. Många småfåglar från vinterns fågelbord känner vi igen. Men vilka svampar som fotografen förevigat i höstas, det går vi alla bet på.
Samtal kring fotografier väcker minnen till liv liksom högläsning ur bygdehistorien.
På bordet står flera färdigsnickrade fågelbord, och idag ska ytterligare två få tak.
- Blir det taklagsfest då? frågar Anders Johansson, Studiefrämjandet som också kommit för att ta del av aktiviteterna.
- Blir det inte det, så får vi väl hänga en upp och nervänd gran i taknocken, replikerar en av de pigga åldringarna.
Småfåglarna får också del av kulturaktiviteter i Överkalix
Ingrid Larsson, som har arbetade 15 år i bageri, men fick skador på handlederna och blev tvungen att byta yrke, tycker att jobba med kulturaktiviteter hos de äldre, är rena drömjobbet.
- Det här är det bästa jobb jag haft, och det är så givande. Jag vet att jag behövs och ser nyttan av mitt arbete varje dag.
Ingrid jobbar varje dag på deltid 75% och har inga problem att hitta på nya aktiviteter.
- Med den här gruppen har vi bakat och kokat blodpalt tillsammans. Även detta finns dokumenterat med fotografier.
Men alla på äldreboendet är inte lika pigga och Ingrid anpassar sig efter vars och ens dagsform. Ibland blir det högläsning ur olika skrifter med Överkalixhistorik, något som de äldre uppskattar. Ingrid kan fortsätta med sitt uppdrag året ut, men hur det blir med verksamheten därefter återstår att se.
Om sommaren kommer man ut i naturen
Nu väntar gruppen på lite värme och önskar sig utflykter, vilket är lättare så snart sommaren kommer.
- Nå vart vill ni åka? frågar Anders Johansson från Studiefrämjandet som gjort oss sällskap.
- En flottfärd på älven!
Svaret kommer utan tvekan och med tillägget att flotten har en kant som hindrar att man kör i vattnet med rullatorn.
Det låter storslaget, inte minst med tanke på att älven just nu är full av vårdfloden. Om den föreslagna flottfärden kan bli verklighet, eller om gruppen får tänka sig en mindre äventyrlig sommarutflykt kan nog diskuteras.
- Men det där med taklagsfest, det kan kanske arrangeras på något sätt, tror Anders.
Nedan: Anders Johansson, Studiefrämjande och Kerstin Hamre funderar över hur verksamheten skulle kunna permanentas.
Fler bilder från Haparanda:

Naturen har en given plats i det nybyggda äldreboendet i Haparanda, både i form av konstverken på väggarna, men också i den ljusgård där växtligheten frodas i nära samspel med konstverk.
Tre pigga damer som samlats för en sångstund med Leena.

Nedan ett par bilder från Överkalix:
Ingrid Larsson, som genomför projektet Kultur och natur i Överkalix, känner sina gamlingar och kan planera och anpassa aktiviteterna för de olika målgrupperna.

Alla i gruppen hjälps åt att få taket på plats och slå i spikarna.
Takpapp eller inte, det är frågan.
/Foto: Barbro Alatalo/