Syftet med seminarierna var att öka kunskap om forskningsläget när det gäller musikens hälsobringande effekter samt om hur musik och bild kan fungera som verktyg i vård och omsorg.

Inbjudna föredragshållare var Birgitta Andersson, musik- och uttryckande konstterapeut som i många år bland annat arbetet inom cancervård, strokerehabilitering och i äldreomsorgen inom Östergötlands läns landsting samt Töres Theorell, stressforskare och professor emeritus i psykosocial medicin vid Karolinska institutet i Stockholm. .   

Kultur har betydelse i vård och omsorg

Det här var andra gången detta år som Birgitta var i Norrbotten för att tala om kulturens betydelse i vård och omsorg. I februari besökte hon  Arvidsjaur, Luleå och Överkalix. (se artikel nedan). I sina föredrag visar hon på vikten av musikens och bildens betydelse för den åldrande människan och på de möjligheter som finns för att ta vara på det friska hos varje individ. 

Det här har inget med underhållning att göra, säger hon, utan det handlar om en väg till kommunikation som även uppmuntrar till koncentration, minne, språk och samarbetsförmåga. - När orden tar slut tar sången och bilden vid. 

Birgitta konstaterade bland annat att äldre på många äldreboenden helt enkelt dör av sinnessvält. Kroppen finns där och sköts om men själen får inte vad den behöver - stimulans.

Under sitt föredrag så lyfte hon fram många egna exempel på de erfarenheter hon gjort under årens lopp. Berättelserna om Elna, en gammal dam på en låst demensavdelning och Gösta är två, av många, berättelser som berörde deltagarna djupt.

För vem står radio och TV på?

Birgitta ställde även frågan "vem sätter på radio och tv och för vem?" Ofta står både radio och tv på och ur dessa strömmar bilder och musik som de gamla och inte minst de med demenssjukdom sällan eller aldrig har någon som helst relation till vilket kan bidra till oro och förvirring.
- När vi jobbar i äldreomsorgen är vi hemma hos de gamla, vi är i deras hem och då är det deras musik som ska spelas, inte personalens.

Vårdsång

I det dagliga arbetet med personer med demenssjukdom förespråkar Birgitta "vårdsånger". Sång avleder ångest och är en väg till kommunikation och kan också göra dagen och världen mer begriplig för den sjuke. - Sången blir aldrig dement menar Birgitta, sångminnet finns lagrat djupt inne i individen.

Musiken kan användas så mycket mer i vården än vad som sker idag. Och det kostar inte något att sjunga, säger Birgitta.