Norrbottens läns landsting

”Jag kan flyga, jag är inte rädd”

Kontaktperson

,
Telefon:
E-post:

En av paradoxerna med mig är att jag är flygrädd, men ändå älskar att flyga. Jag gillar inte alls att sätta mig i ett plan som lyfter 10 000 meter över marken utan att jag fattar hur det går till. Samtidigt kan jag inte tänka mig ett liv utan flyget som transportmedel. Jag måste kunna ta mig till Stockholm på en timme och vidare till New York på åtta. Inte bara för att jobba – även för att leva. Världen är stor och jag vill kunna nå den.

SAS verkar överleva den här gången. Facken har varit hårt pressade av hotet om konkurs. Nu har de slutit avtal som visserligen försämrar arbetsvillkoren, men som samtidigt räddar jobben. Jag hoppas verkligen att SAS-ledningen agerar på ett bättre sätt nästa gång det krisar. Att personalen informeras om läget i ett tidigare skede, så att de kan vara med och rädda företaget på ett civiliserat sätt.

Jag drar en suck av lättnad när det står klart att SAS har fått en tidsfrist. Inte bara för att jag själv alltid flyger med dem, för att uppnå den vanans trygghet som kan hålla min flygrädsla i schack. Även för att SAS, med sin historia som statligt bolag, trafikerar orter i Norrbotten som är beroende av flyget för sin överlevnad. Avståndet från Norrbotten till Mälardalen, Skåne och kontinenten gör att snabbtåg inte räcker – även om det hade funnits några.

Näringslivet i Norrbotten är beroende av flyget för att kunna nå andra marknader och konkurrera med resten av världen. Människor i länet behöver flyget för att över huvud taget vilja bo här. En stor del med tjusningen att vara hemma är att veta att det går att resa bort. Att inte sitta fast.

Hyllningar av flyget är inte riktigt rumsrena nu för tiden. Flygbranschen är ju en riktig miljöbov. Jag håller självfallet med om att inget flyg borde gå på sträckor där tåget är ett rimligt alternativ. Miniflyglinjerna är ett oacceptabelt slöseri med jordens resurser. Det offentliga borde se till att tågen går så snabbt och smidigt som möjligt på så många sträckor som möjligt. Så att det miljövänligaste alternativet även blir det smartaste valet.

Men ibland räcker inte tåget. På vissa sträckor behövs flyget. Det gäller såväl utrikes som inrikes. På samma sätt som det är orimligt att åka båt över Atlanten när flygtekniken finns, är det orimligt att inte få flyga från Kiruna och Luleå till Malmö och Köpenhamn.

Turismen kritiseras ofta för att exploatera. Det är så klart en nackdel med människors resande. Men den stora fördelen är att vi kan mötas på ett helt annat sätt än tidigare. Resandet gör det möjligt för oss att se och lära känna nya delar av världen. När världen kommer närmare får vi större anledning att ta ansvar för varandra, över regions- och nationsgränser.

Jag må vara hur flygrädd som helst. Flyget ligger mig ändå varmt om hjärtat.

Åsa Petersen krönikör

 

Dela med på:

21 november 2012
Kommentera sidan

Kommentera innehållet på sidan

Här kan du skicka in synpunkter eller kommentera innehållet på den aktuella webbsidan.
Det du skriver här skickas till landstingets webbredaktion.

Om du behöver kontakta vården ska du inte använda detta formulär. Ange inte några personuppgifter här.

Kontakta istället din hälsocentral eller vårdenhet via telefon eller genom e-tjänsten Mina vårdkontakter.

* = Obligatorisk uppgift

    • Bild för användarverifiering