Norrbottens läns landsting

Ung och stolt i Tornedalen

Kontaktperson

,
Telefon:
E-post:

Hur möter vi nya människor? Med genuint intresse eller med förutfattade meningar? Det är frågor som intresserar veckans krönikör i Regionala nyheter. Vår gästskribent heter Elina Johansson, 22 år och kommer från Övertorneå. Hon är aktuell som en av tre medarbetare i projektet Ung i Tornedalen som arbetar för att få ungdomar att stanna kvar i sin hembygd.

– Jaha, så du är kvar här i byn? Frågan träffar mig som en vass pil från en pilbågskytt. Jag står som en oförberedd riddare med skölden tung som bly i mina händer. Jag har tappat min förmåga att försvara eftersom att jag inte trodde att mitt val var något jag behövde försvara. Där står jag - och ser pilarna flyga över min hembygd.

Till dig som ställer frågan. Lyssnar du på svaret eller har du omedvetet lagt upp en ribba som sluter öppenheten till mitt svar? I många år trodde jag att det var så här det skulle vara: du fick nedlåtande ställa frågan och jag skulle blygsamt stå kvar, nickandes till svar. Men i dag vet jag att det inte bara är jag och invånarna i min by som får stå ut med de sylvassa pilarna. I dag vet jag att det är många individer från hela vårt land som står utan sköld inför dem.

När vi träffar nya människor så har vi den första delen av samtalet inpräntat. Frågor som Vad jobbar du med, Vart bor du, Vad har du pluggat? Eller klassikern, Vad ska du göra sen då? Vi ställer frågorna men lyssnar inte på svaren. Vi är så upptagna med att formulera våra egna meningar för att ha ett bra svar när frågorna kommer tillbaka. Vi ställer frågor som en gång i tiden skapades för att kunna placera oss i olika fack och för att ge oss en viss typ av status. Men oss emellan, räcker det inte nu? Är det inte dags att ändra på frågorna? Så att vi kan ändra på svaren - som i sin tur ändrar på hur vi ser på varandra.

Vad säger ni om att bli uppriktigt intresserade av varandra? Att ställa frågor som vi är genuint intresserade av att veta svaret på. Vi behöver en förändring. Jag står fast vid att vi behöver göra den förändringen först i oss själva för att sedan kunna föra över den på andra. Jag uppmanar dig som läser mina ord att ta till dig av dem och sedan förverkliga dem. Så att nästa gång när du möter en ny person ställer andra typer av frågor. Vad tycker du är roligt att göra? Vad gör dig lycklig?

Det är dags för oss att se varandra och möta varandras blickar för de individer vi är, inte för det samhället vill att vi ska vara. Vi är alldeles för värdefulla för det och livet är alldeles för underbart för att inte öppna upp.

Så nästa gång du är på väg att fråga "-Jaha, så du är kvar här?" Fundera först över om du är öppen för att höra svaret. Fundera lite på hur du säger det. Som en fråga eller som ett negativt påstående? Och nästa gång som du själv får frågan "-Jaha, så du är kvar här?", var stolt och nöjd. För det har du all rätt att vara!

Elina Johansson
Elina Johansson

Dela med på:

25 februari 2015
Kommentera sidan

Kommentera innehållet på sidan

Här kan du skicka in synpunkter eller kommentera innehållet på den aktuella webbsidan.
Det du skriver här skickas till landstingets webbredaktion.

Om du behöver kontakta vården ska du inte använda detta formulär. Ange inte några personuppgifter här.

Kontakta istället din hälsocentral eller vårdenhet via telefon eller genom e-tjänsten Mina vårdkontakter.

* = Obligatorisk uppgift

    • Bild för användarverifiering

Mer på andra
webbplatser:

Nyhetsbrevet Regionala nyheter