Museipedagogiskt utvecklingsarbete
Under år 2004 har Norrbottens museum bedrivit ett museipedagogiskt utvecklingsarbete med hjälp av medel från Statens kulturråd. Projektet har inriktats på att hitta pedagogiska förhållningssätt och metoder att arbeta utifrån. Detta i syfte att skapa långsiktigt och kontinuerligt samarbete med skolorna i Norrbottens län.
Projektet har genomförts av Annika Josbrant, projektledare och museipedagog vid Norrbottens museum samt av Sanna Ranweg, storylineutbildare.
Norrbottens museum har sökt efter nya vägar till kunskap om den samiska historien, dessutom har ambitionen varit att medverka till större förståelse mellan folkgrupper idag.
Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla, tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där.
(ur Läroplanen Lpo 94)
Varför storyline?
Norrbottens museum har under många år strävat efter att vidareutveckla den pedagogiska verksamheten för att kunna vara ett stöd och en resurs för skolorna i Norrbottens län.
Storyline har visat sig vara en pedagogisk metod som kan erbjuda en rad nya verktyg i undervisningen. Ett exempel på detta är att pedagogen kommer att fungera mer som en handledare i samtal än som en föreläsare.
Eftersom vårt syfte har varit att finna fungerande metoder i arbetet med att lära känna en ny kultur, kändes det också viktigt att utgå ifrån elevernas tidigare kunskaper och föreställningar. Med hjälp av storylinemetoden skulle eleverna med hjälp av rollfigurer ges möjlighet att ”leva” i en annan tid och i en annan kultur, och därmed få tillfälle att diskutera åsikter och föreställningar utan risk att inkräkta på elvernas integritet.
Grunderna i storyline utgår ifrån de konstruktivistiska teorierna där varje människa konstruerar sitt eget lärande. Enligt dessa teorier betraktas eleverna som medskapare i en kunskapsprocess, där lärandet sker i samspel med pedagogen det vill säga handledaren.
Norrbottens museum har under år 2004 arbetat med storylinemetoden, som ett av många pedagogiska arbetssätt i samarbetet med skolorna runt om i Norrbotten.
Vad är storyline?
Storyline är en undervisningsmetod och ett förhållningssätt som har vuxit fram inom skolvärlden utifrån en förändrad syn på kunskap och lärande. Storylinemetoden innebär att lärandet sker inom handlingen av en berättelse. Berättelsen blir en fiktiv verklighet som eleverna tillsammans bygger upp. Lärandet sker i ett begripligt sammanhang där stor vikt läggs vid det sociala samspelet.
Utvecklingsarbete tillsammans med några skolor i Norrbottens län
Under 2004 har Norrbottens museum arbetat med klasser i Överkalix, Luleå och Vittangi i Kiruna kommun. Vid projektets inledning skickades en intresseförfrågan ut till samtliga skolor i länet. Intresset visade sig vara större än vad vi vågat hoppas på. Pga ett mycket stort intresse och en begränsad projkettid samt i vissa fall lång restid, blev det nödvändigt att begränsa antalet skolor att genomföra samarbete med. För att få ett varierat underlag var det av stor vikt att få sprida arbetet bland elever i olika åldrar, i olika delar av länet samt under olika tidsperioder.
Dessa faktorer bidrog till urvalet av skolor vid projektstarten. Norrbottens museum har producerat ett storylinematerial som vi tillsammans med elever och lärare har arbetat med och därefter utvärderat och vidareutvecklat. Samtliga lärare som ingått i projektet har fått fortbildning i metod och faktamaterial, vi har dessutom bidragit med kontinuerlig handledning och som resurspersoner i klassrumsarbetet.
Hur går ett storylinearbete till?
Precis som i alla berättelser förläggs en storyline i en specifik tid, på en plats där händelserna utspelar sig och med ett antal karaktärer. Upplägget av en storyline fungerar som en ramberättelse. Inom dessa ramar finns stora variationsmöjligheter vilket gör att en storyline kan anpassas efter olika förutsättningar för varje arbete; diskussioner, faktainhämtning, fantasi, reflektioner, dokumentation, konstruerande och experimenterande.
Utifrån ramberättelsen lägger läraren upp strukturen i arbetet, efter de mål som skall nås. Eleverna ger berättelsen liv genom att färdigställa platsen och dess människor. Att skapa denna modell, platsen för berättelsen och dess karaktärer är grunden i arbetet. Samtidigt det också det som skiljer storyline från annat problembaserat arbete.
Berättelsen skapar ett sammanhang för lärandet, där verkligheten inte delas upp i ämnen utan i en värld som går att känna igen och identifiera sig i. Förståelsen kring lärandet fördjupas och breddas och motivationen ökar när lärandet upplevs som meningsfullt. Det handlar om livet och verkligheten.
Vid inledningen av en storyline gäller det att fånga elevernas intresse och få i gång deras fantasi. Det fungerar på samma sätt som när en författare eller en berättare från första början vill fånga upp läsarens eller lyssnarens intresse. Vid starten bestäms vilken tid och plats som den gemensamma berättelsen kommer att utspela sig på.
Varje elev tillverkar sin egen karaktär i berättelsen. De ger sin rollfigur ett namn, ett antal egenskaper, yrke, ålder och intressen. Karaktärens roll är av stor betydelse. Eleverna involveras i berättelsen och utifrån sin egen figur ställs de inför olika problem och händelser som skall tacklas och diskuteras.
Elevernas lärande sker genom en rad olika aktiviteter som kan ingå i en storyline. De får möjlighet att kommunicera, reflektera, arbeta praktiskt, experimentera, konstruera och laborera. Det arbete som eleverna utför visas alltid upp i form av modeller, bilder, ritningar, utställningar och skrivet material. I klassen sker ett gemensamt kunskapande och de arbeten som utförs, används och bemöts av de andra eleverna.
I storyline är nyckelfrågorna centrala. Det är nyckelfrågorna som sätter igång handlingen, och lockar fantasin. Nyckelfrågorna är öppna frågor som skall göra det möjligt för ALLA elever att svara och komma med förslag. Eleverna får genom nyckelfrågorna konstruera sina egna hypoteser och först därefter jämförs dessa med verkligheten. Nyckelfrågorna ger också läraren information om klassens och elevernas förståelse, samtidigt som de grundlägger en respekt mellan lärare och elever. Läraren visar att elevernas tankar, idéer, erfarenheter och associationer är en tillgång för klassen i arbetet.
Lärarens roll som pedagogisk ledare i klassrummet blir tydlig i storyline. Det är läraren som utformar berättelsen och dess vikiga nyckelfrågor. Läraren skall naturligtvis vara väl förberedd och storylinen väl planerad. Men läraren är inte alltid experten utan fungerar även som handledare i ett gemensamt utvecklingsarbete. Lärarens arbete blir förändrat. Det kräver ökad insikt i gruppdynamiska processer och olika samtalsmodeller.
Storylinematerial på Norrbottens museum
Genom storylinemetoden har vi funnit nya verktyg att arbeta med kunskapande bland elever och lärare på skolorna runt om länet.
Vårt arbete med samisk kultur och historia med hjälp av storyline, kommer först och främst synas genom att vi tillhandahåller material innhållande lektionsplaneringar(så kallad storylinematris) handledning och faktamaterial
Norrbottens museum hjälper gärna till med faktakunskap och dramatiseringar (exempelvis vid starten av er storyline).
Vi kan också hjälpa till med att leta fram lämpligt arkivmaterial för skolorna att använda sig av, i anslutning till olika storylineteman eller andra temaarbeten.
Tanken är att Norrbottens museum skall fungera som ett läromedel och/eller källa till kunskap i elevernas forskningsarbeten, som ett komplement till litteratur eller fakta från internet. Hos oss kan eleverna genom personliga kontaker få svar på frågor eller tips om vart de kan leta fakta.
Ett studiebesök på Norrbottens museum eller ett besök hos någon annan expert rekommenderas att göra först i slutet på ett storylinearbete. Detta, eftersom det är först när frågorna har väckts hos eleverna som de verkligen kommer att vara motiverade för ny information eller kunskap. Vid museibesöket har eleverna möjlighet att jämföra sina hypoteser med verkligheten. Ett gynnsamt tillfälle för inlärning!
Referenslitteratur
Lpo 94 (Utbildningsdepartementet)
Storylineboken (Cecilie Falkenberg, Erik Håkonsson)
Storyline- den röda tråden (Erik Lindberg)
Länktips
www.storyline.nu
www.sannaranweg.com
