Norrbottens museum genomförde under augusti och september 2009 en arkeologisk utredning i trakterna kring Kaunisvaara och Aareavaara i Pajala kommun. Utredningen har visat sig vara en arkeologisk fullträff, två av boplatserna har vid datering visat sig vara de äldsta kända i Norrbotten.
Fyra stenåldersboplatser påträffades öster om Aareavaara vid Mounioälven under inventeringarna. Två av boplatserna har nu C14-daterats till omkring 9300 f Kr det vill säga ungefär 11300 års ålder i kalenderår räknat.
Fyndet av boplatserna kommer att ge ytterligare information hur istidens inlandsis smält undan, och ger ytterligare indikationer på vilket sätt människor befolkat Norrbotten och de nordliga delarna av Norge och Finland.
Utredningen kom till stånd när gruvföretaget Northland Resources AB på eget initiativ anlitade Norrbottens museum för att söka igenom ett antal områden efter fornlämningar, för att underlätta inför planeringen av gruvverksamheten.
Boplatsernas läge var ”fel”
De fyra stenåldersboplatserna upptäcktes på en sandhed, Koskenkangas, väster om byn Aareavara vid Muonioälven. Den är nordlig gränsälv mot Finland . Två av boplatserna påträffades på sandmarkerna invid Mounioälvens södra strand. Platsen invid älven är ett läge där man som arkeolog kan förvänta sig att hitta yngre boplatser från stenålder och framåt. Marken är jämn och lätt att gräva, och sanden dränerar undan regnvatten bra, och där finns färskvatten och vatten att resa på i älven.
Ytterligare två stenålderboplatser påträffades sedan nästan 300 m från den nuvarande älvstranden. De boplatserna ligger på två sandiga kullar, intill en brant som vätter ned mot ett område med blötmark i söder. Eftersom den högsta kustlinjen har legat i området, insåg Norrbottens museums arkeologer att blötmarken förmodligen varit en havsvik, och att boplatserna varit placerade i förhållande till den och inte i förhållande till Muonioälven.
Insikten om att de kunde vara mycket gamla gjorde att Norrbottens museum sökte tillstånd hos länsstyrelsen om att datera de brända ben efter matrester, som påträffats i ytliga markskador. Benen har inte kunnat artbestämmas närmare än till ”landlevande däggdjur”. I övrigt påträffades i markskadorna rester av redskapstillverkning i kvarts och grönsten.
Konsekvenser
Resultatet av utredningen har mötts med förvåning av kvartärgeologer i Sverige på universiteten i Lund och Stockholm, samt på SGU (Sveriges geologiska undersökning) eftersom den uppfattningen kvartärgeologerna tidigare haft om inlandsisens bortsmältande måste ändras kraftigt.
Att inlandsisen dragit sig tillbaka tidigare än vad som tidigare beskrivits har betydelse också för bedömningen hur landhöjningens första förlopp har gått till. Den dåtida Östersjön börjar dra sig tillbaka i samma stund som tyngden av ismassorna smälter bort från strandkanten vid den högsta kustlinjen.
De påträffade boplatserna är de äldsta som påträffats hittills, inte bara i Norrbotten och Västerbotten utan även i norra Finland. I den norra delen av Norden är det hittills bara vid den norska kusten längst i norr, som det påträffats boplatser som är äldre än boplatserna vid Aareavaara. De äldsta boplatserna i Sverige finns i Skåne och Bohhus län, och de är 15000-16000 år gamla.
Invandring norrifrån
Förloppet med inlandsisens avsmältning har gått fortare än vad kvartärgeologerna tidigare har antagit. Man har varit medveten om att den norska atlantkusten tidigt blivit fri från is tack vare Golfströmmen, men inte hur snabbt den smält bort i öster, söder och norr.
Under de senaste 10 åren har arkeologer i Norrbotten lyft fram problematiken med inlandsisens avsmältning, med grävresultat från Dumpokjauratj (Silvermuseet) och Kangos (Norrbottens museum).
Det har legat kvar ett istäcke länge över Västerbotten och Norrbotten som hindrat en invandring längs med östkusten. Det troliga är att människan har invandrat till Norge från Skåne och Bohuslän, och sedan spritt sig upp till de nordligaste delarna av Norge och sedan till det nuvarande Norrbotten.
Om inlandsisen smält av tidigt mot Ryssland och Kolahalvön finns möjligheten att människor också kan ha kommit därifrån, men från ryskt håll har vi inga dateringar tillgängliga att jämföra med. När sedan inlandsisen smälte undan följde människorna sina bytesdjur och kom för drygt 11000 år sedan fram till området vid Aareavara, där de för första gången träffade på kusten i det som idag är Norrbotten.
Framtida möjligheter
Norrbottens museum ser stora möjligheter att gå vidare med de här boplatserna under barmarkssäsongen 2010 eller 2011, under förutsättning att finansiering kan ordnas för en mindre eller större utgrävning.
