Spottkopp från Sandträsk sanatorium (Nbm 20301).
Foto Göran Dahlin © Norrbottens museum
Spottkopp
De första årtiondena av 1900-talet grasserade lungsot (tbc) i Norrbotten. Orsaken till detta låg bland annat i trångboddhet och dålig ventilation i bostäderna samt undermålig och ensidig kost.
Man ansåg från medicinskt håll att smittämnets spridning i luften genom upphostning utgjorde den största faran. Man kom därför med föreskriften att ”allt spottande utom i lämpligt uppsamlingskärl på det strängaste förbjudas”.
Med uppsamlingskärl avsågs spottkoppen. Det var viktigt att ett ”tillräckligt antal ändamålsenliga, lämpligt uppställda och lätt tillgängliga uppsamlingskärl eller spottkoppar bör sålunda aldrig saknas i rum eller bostäder, där lungsotsjuka vårdas och vistas…” Från läkarhåll ansåg man vidare: ”Det är otänkbart att hindra den sjuke från att hosta. Men man kan vänja honom att spotta i en s. k. spottkopp, eller i en spottflaska, som kan bäras i fickan, och vars innehåll sedan förstöres genom kokning eller oskadliggöres genom att grävas ned i jorden eller tömmas ut på avträdet eller i avloppsledningen.”
Text: Per Moritz
